En bra start på ett hästliv är en uppväxt i flock på stora, kuperade ytor.
Hästar är flockdjur och trivs i varandras sällskap. Flocken är en viktig del av deras liv och uppväxt. De lär sig naturligt samspel och rangordning vilket ger dem trygghet och stimulans. Hästar är stäppdjur. Födda att äta och vandra under större delen av dygnets timmar. Lagom med motion under tillväxtperioden har avgörande betydelse för hästens framtida hållbarhet och prestationsförmåga.
Vi erbjuder din unghäst just detta. Vårt unghästbete på Drakamöllan är på 150 ha delat på 6 fållor. Där växelbetar flocken med våra gutefår vilket minskar riskerna för parasitangrepp. Floran på Drakamöllan är unik och det kuperade landskapet ger hästarna möjlighet att bygga muskler på rätt sätt och förbättra sin kroppskontroll. Även vårt unghingstbete på 45 ha indelat på 4 fållor ger hästarna samma möjligheter som på Drakamöllan.
På vintern går hästarna i lösdrift i stora hagar med tillgång till halmad ligghall, tempererat vatten, saltsten och hösilage.
Vi ser till att din häst blir avmaskad, verkad och vaccinerad under sin tid hos oss. Vill du ha den inriden innan du hämtar den så ordnar vi det. Vill du själv vara med under inridningen så ordnar vi unghästkurser under hösten.  Se mer under undervisning.
För mer info och priser kontakta oss via mail och telefon.
OBS! Vi tar inte emot hingstar äldre än ett år.

Drakamöllans Naturreservat

Uppe på Linderödsåsen ca fem kilometer norr om Brösarp svänger man av mot Lillehem. Kör man sedan genom byn kommer det en liten vit skylt som pekar mot Trollebo. Följer man vägen ner till vänster kommer man till baksidan av Drakamöllans natureservat. Här öppnar sig ett böljande hedlandskap med en intressant historia.
Drakamöllans naturreservat ligger i Tomelilla kommun i Brösarps socken mellan Brösarp och Lillehem. Naturreservatets areal är 148 ha varav knappt 30 ha är bevuxet med skog, övervägande bokskog men även en del tall. Tallen är självsådd och delar av tallskogen har avverkats med målet att endast bevara bokskogen Skogsarealen är idag densamma som i början på 1800-talet, vilket man kan se på en karta från enskiftet 1808. Resten av arealen kännetecknas av ett örtrikt hedlandskap som idag betas av islandshästar och gutefår för att bevara den biologiska mångfalden.
Till vänster ses en karta över Drakamöllan från 1930.

Bergrund och jordart
Bergrunden består av den röd-rödgrå metamorfa bergarten ortognejs som huvudsakligen har bildats av magmatiska bergarter som till exempel granit. Gångbergarten pegmatit förekommer i smala gångar på flera ställen. Denna berggrund bildades för ungefär 1700 miljoner år sedan.
Detta område ligger i den så kallade Tornqusitzonen, vilket är en rörelsezon i kontinentalplattan som sträcker sig från Nordsjön i nordväst till Svarta Havet i sydost. Rörelser i denna zon har pågått sedan perm.
Denna prekambriska berggrunds utseende kom primärt till under yngre krita och äldre tertiär. Då bildades horsten Linderödsåsens förkastningszon genom att jordskorpan komprimerades och en bergrygg sköts upp ur berggrunden samtidigt som Kristianstadsområdet sjönk ner. Urberget var i begynnelsen täckt av sedimentära bergarter, dessa eroderades bort i samband med bildningen av Linderödsåsen. I skyddade sänkor kan man finna rester av sedimentära bergarter.
Ovanpå bergrunden finner man den glaciala jordarten morän som är en osorterad jordart bestående alltifrån fin sand till skarpa stenar och block. Moränen bildades när inlandsisen smälte och drog med sig eller bröt loss bitar av berggrunden som sedan blandades med andra jordarter. Morän är vårt lands vanligaste jordart.
Det böljande hedlandskapet, är ett isälvssediment bildat över HK, som även kallas kamelandskap. Detta bildades när inlandsisen drog sig tillbaka mot nordost för ca 15000 år sedan I de issjöar som bildats mellan isen och Linderödsåsens nordostsluttning avsattes sandiga sediment med inverkan av dödis, som nu kan ses som kullar på isälvsfälten. Nivåskillnader på upp till 50 m förekommer och högsta punkten ligger 105 m över havet.
Att inlandsisen skapat detta landskap kan inte bara anas genom kullarnas och ravinernas utformning utan även ses på den dödisgrop i norra delen av det område vi besökte. Denna har bildats när ett isblock brutits loss från inlandsisen och kilats fast i botten på isälvssjön som då täckte hela området fram till Linderödsåsen.

Historia
Landskapet utnyttjades troligtvis redan under bronsåldern som rörligt åkerbruk men dokumentation om detta finns först från 1600-talet. Detta pågick åtminstone fram till enskiftet. I samband med enskiftet, i början på 1800-talet, delades marken upp mellan bönderna och gränserna markerades med stenmurar. Öppna betesmarker vad det som dominerade under 1800-talet. Åkrar och ängar förekom längs Julebodaån där marken inte torkade ut så snabbt. I mitten på 1930-talet var ett flertal åkrar i bruk på de öppna markerna. Runt 1950 upphörde efterhand åkerbruket, tall spred sig sedan så att det 1960 fanns tall på större delen av betesmarkerna.
Rörligt åkerbruk innebär att man odlar marken några år i rad för att sedan låta den ligga i träda eller att alternativt använda den som betesmark.
Mycket av den bokskog och andra träd som tidigare växte på Drakamöllans marker blev avverkade under Alunbrukets storhetstid här i Skåne. Under brukets storhetstid på 1700-talet, så var detta bruk Skånes största industri. Bruket satte stor prägel på sin omgivning, inte minst genom den rättighet som utfärdades av kung Karl den XI, då denne gav Alunbruket rättighet till all skog som växte inom en radie av två mil från bruket. Gränsen för denna avverkningsrätt kom att kallas Verkalinjen. Bönderna fick bidra med bokved som skulle användas till att driva verkets framställning av alun som användes till färgning, garvning och limning av papper. Alunbrukets verksamhet startade år 1637 av Jochum Beck som var adlig entrepenör, senare kom bruket att ägas av Christina Piper (grundaren av Christinehof).

Naturreservat
År 1962 blev Drakamöllan utnämnt till naturreservat vilket numera innebär markägarna måste följa en skötselplan som Länsstyrelsen upprättat där naturvården alltid har företräde. Denna skötselplan är ännu ej fastställd.
Ett naturreservat får bildas när "området är av särskild betydelse för kännedomen om landets natur, skönhet eller märkliga beskaffenhet eller ett område av väsentlig betydelse för friluftslivet.

Ändamålet med reservatet på Drakamöllan ska enligt skötselplanen vara att...
...bevara ett kuperat och omväxlande ålderdomligt odlingslandskap med kullar och dalstråk, öppna betesmarker och lövdungar med insprängda åkermarker samt hägnader i form av gärdsgårdar.
...bibehålla och utvidga områden med habitat enligt natura 2000.
...i stor utsträckning beta lövskogarna.
...en del av fuktskogen lämnas till fri utveckling.
...gynna gamla, vidkroniga och flerstammiga träd.
...användas för undervisning och som vetenskapligt studieobjekt.
...utgöra ett tilltalande ströv- och vistelseområde för allmänheten.

Skåneleden sträcker sig från syd till nord, från kust till kust och från öst till väst i Skåne, ett av vandringsstråken går genom Drakamöllans marker.

"Vid Julebodaån fanns en gång en mjölnare vid namn Drake. Uppfylld av ljudet från malande kvarnstenar och täckt med ett lager av mjöl strävade han i sin kvarn, ovetande om hur hans namn skulle fortleva." Hans namn lever vidare genom Drakamällans naturreservat. Hade han levt sitt liv annorlunda om han vetat vad dessa magra marker med alla sina örter och hedblomster kommit att symbolisera för naturälskare, detta är nog tveksamt, men nog hade han varit lite stolt över sina ägor.
"Magra jordar har av förklarliga skäl inte uppskattats av bonden och hans grödor, däremot är de högt älskade av boken. Boken i sig har sedan länge varit begärlig för veden, virket och bokollonen. Svinen kunde drivas långa vägar för att äta sig feta i ollonskogen, i synnerhet under goda ollonår. Så levde människa och träd i samklang med varandra och bokskogen bredde ut sig över de steniga utmarkerna."

Flora och fauna
Landskapet består förutom skog av växelvis ljunghed, rödvenshed, borsttåtelhed och på ett par kullar tofsäxinghed (liten areal idag). Tofsäxingen har minskat och borsttåteln som vill ha lågt pH har tagit över. Detta beror på markens kalkinnehåll. På de torra kullarna kan vi förutom tofsäxing finna, fältsippa, backsippa, sandnejlika (troligen ditforslad av någon vandrare vid Skåneleden), sandlilja, backtimjan, hedblomster och flera andra sällsynta arter som är bundna till denna biotop sandhed/sandstäpp.
Även faunan innehåller en hel del sällsynta arter då Drakamöllan är en av Sveriges värdefullaste inskektslokaler för dynglevande (koprofagra) insekter som bl a, månhornsbagge, 4 tordyvelarter och 3 onthophagusarter plus ett flertal aphodiusarter varav flera rödlistade. En annan insekt som trivs i denna biotop är den svartfläckiga blåvingefjärilen. Den lägger sina ägg på backtimjan och efter 7-10 dagar kläcks äggen. Larverna lever av blomman. Finns det för många larver i förhållande till blommor äter de större larverna upp de mindre. En eftermiddag 10-20 dagar efter kläckningen lämnar larven sin värdplanta. Då är även aktiviteten hos hedrödmyran som störst. När myran påträffar en larv tar den efter noggrann undersökning med den till boet. Väl i boet livnär sig fjärilslarven på myrlarver. I utbyte avger den en sockerhaltig substans som myrorna gillar. Larven övervintrar och förpuppas i myrboet och kryper under våren ut som en färdig fjäril om än med outvecklade vingar.
I en sänka på gräsheden kan man tydligt se en ovalt formad "grop", detta är en så kallad "Dödisgrop" som uppstått när inlandsisen drog sig tillbaka. När isen börjat smälta och dra sig tillbaka har ismaterial strömmat ut och lagt sig på bottnen och ett isblock kilats fast. När sedan isen och isvattnet rört på sig har isblocket som fastnat roterat runt och under isens rörelser kilats fast ytterligare smält ner på platsen och bildat det som idag kallas "dödisgrop". Dödisgropens botten påminner om en liten mosse och i vattenansamlingarna hittade vi mindre vattensalamander och långbensgroda. Dödisgropen fyller en viktig funktion i det ganska karga landskapet. Här leker grodorna varje vår och insekter av olika slag har sin kläckningsplats här. Hela tiden ser man fåglar som landar antingen för att dricka eller för att jaga kläckande insekter. Med undantag för de varmaste sommarperioderna erbjuder dödisgropen vatten året runt åt de djur som har Drakamöllan som sitt habitat.
I dödisgropen ser vi en annan flora bestående av till exempel ranunkel, spikblad och brunört. Växter som kräver en fuktigare jord.

Markanvänding
För att den biologiska mångfalden ska bestå är det nödvändigt att landskapet betas ordentligt. Idag betas nu området av islandshästar och gutefår. Detta är båda härdiga raser som trivs och klarar sig på det magra betet. Det är viktigt med ett högt betestryck men även med ett tidigt betesläpp och en sen installning. Betning med flera djurslag är en fördel då djuren betar på olika sätt och föredrar olika växter. De betar även varandras rator vilket minskar parasittrycket. Djurens tramp och hästarnas grävande efter luzernrötter har också betydelse för växterna då detta ger upphov till erosion som låter kalkrik sand komma upp till ytan.
På sandig mark sker en snabbare kalkurlakning än på andra marker. Detta gynnar ljungen som även den i sig bidrar till att sänka markens pH. För att hålla undan ljungen och bevara den rika blomsterfloran, har man sedan slutet på 60-talet återupptagit det ambulerande åkerbruket på försök. Genom djupplöjningen förbättrar man möjligheterna att få bort ljungen och välkomnar samtidigt en näringsrik skörd och ett bättre bete. Detta förhindrar ljungens utbredning på platsen under ca 10 år. Varje år bränner man också av en sjundedel av ljungheden för att på så vis ge andra växter en chans att utvecklas. Detta är ett stort projekt som sker under tidig vår (mars) och är mycket beroende av väder och vindförhållanden.

Julebodaån
I vårt område av Drakamöllan ligger en sträckning av Julebodaån. Ån har både strömmande och lugnflytande partier med nackar fyllda av lekgrus. Bottnen består av sand och mindre sten men kantas även av större block. Julebodaån är en utmärkt havsöringlokal med gott om stora stenar som utgör skydd för öringynglen. I oktober stiger havsöringen från havet för att leka i samma område av den å där de blivit födda. Leken pågår fram till december – januari och i början på april kläcks öringynglen. På plats såg vi ett tjugotal årsungar av öring och fann även ett bäcknejonöga som blivit bitet av något rovdjur. Bäcknejonögat är det vanligaste nejonögat vi har i Sverige men den är sällsynt förekommande här i Skåne och arten har reducerats kraftigt under de senaste 15 åren. Bäcknejonögat är stationärt och lever hela sitt liv i strömmande vatten Att den finns i Julebodaån är en indikator på att människan inte varit och påverkat åns bottenstruktur genom rensningar och utgrävningar. Då bäcknejonögats larver ligger tre år i bottensedimenten brukar liknande ingrepp medföra drastiska minskningar i deras förekomst.
Ån meandrar sig fram genom det lummiga området, också det ett tecken på att människan inte varit och försökt räta åns sträckningar, något som är vanligt i områden där människan bedrivit jordbruk. Längs åsträckan finns det översilnings områden som binder upp kväve och fosfor vid vårflod och högvatten. Träden vid ån erbjuder skugga och motverkar alger och annan växtlighets framfart. På en bit av åsträckans båda sidor ligger det en stengärsgård väldigt nära vattenbrynet som visar sig ha varit en gammal laxfälla. Förr var säkert havsöringens lek ett bra tillfälle att hamstra mat inför den stundande vintern. När man lyfter på stenarna i kanten är de fulla av märlkräftor på undersidan. Dessa utgör en födoresurs för både havsöringen och bäcknejonögat. Julebodaån är en vattenbiotop som erbjuder utmärkta levnadsbetingelser för dessa båda fiskar. I Julebodaån förekommer även elritsan, en liten laxliknande fisk som är väldigt lätt att förväxla med öringen i yngelstadiet. Det finns gott om predatorer som lever på fisken och strömstaren, kungsfiskaren och forsärlan har sin hemvist längs Julebodaån. Även den mycket sällsynta vattenmyrlejonsländan lever här då den behöver skuggiga skogar och strömmande bäckar för sin levnadscykel.
Den skog som tar vid efter gräshedarna består till stor del av bok men vi kunde även se enstaka ekar, alla med en tydlig beteshorisont efter de hästar som betar här.
De öppna gräshedarna är utmärkta jaktmarker för rovfåglar som även finner skydd och gott om boplatser i de kringliggande skogarna. Tornfalk, lärkfalk, ängshök, bivråk och ormvråk förekommer alla här. Också sommargyllingen och fältpiplärkan lever här. Fältpiplärkan är en mycket sällsynt fågel som lever på de sandhedar som finns på Drakamöllan.

Källor och litteratur
Durango,S Fåglarna i färg
Ekstam, Urban & Forshed Nils Svenska naturbetesmarker
Fredén, Curt Berg och Jord
Germundsson, Tomas & Schlyter, Peter Atlas över Skåne
Länsstyrelsen i Skåne Län Skötselplan för Drakamöllan
Länsstyrelsen i Skåne Län Från Bjäre till Österlen, Skånska natur- och kultumiljöer
Länsstyrelsen och Naturvårdsverket Naturreservat i L-län, Drakamöllan
Malmberg Persson, Kärstin Beskrivning till Jordartskartan Tomelilla NO
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna, Fjärilar: Dagfjärliar
Nilsson, John-Erik Vår största och bästa källa! Muntlig
Nilsson, O w Fiskelexikon från A till Ö
Svedberg, U & Olsen, L Smådjur i sjö och å
Wallin, Jannis Lantbruket i Landskapet
www.skaneleden.org